En inbjudan till Henrik Bergmans pålkranshytt

Text: Arne Forsell

Doftgranar, vattenjobb, parkerade trätofflor, tidsvinster och ekonomi. Pålkransförare Henrik Bergman berättar om sitt arbete och om erfarenheterna av maskinstyrning och mjukvaran MC1.

Ett knippe doftgranar i amerikanska färger dinglar lite förstrött i högra hörnet av framrutan. Högst upp i vänsterkanten sitter stabilt monterad en Leica MCP80-panel. Massiv, stöttålig och dammtät och med distinkta markeringar och touchknappar. I sig har den mjukvaran MC1, Leica Geosystems gemensamma plattform för alla maskinstyrningslösningar.

Tillbakalutad i förarstolen, i strumplästen, med hörselkåpor över öronen och snitsiga mörka glasögon som skydd mot solljuset sitter maskinisten Henrik Bergman. Runt sig har han displayer med maskinens instrument och en handfull manöverspakar. Prydligt parkerade vid dörren står hans tofflor.  Mattan i hytten är välstädad och ren. Henriks arbetsplats här i pålkranen andas trygghet och trevnad.

- Klart man vill ordna det bra för sig, säger han med ett leende som avslöjar snusprillan under läppen. -Här tillbringar jag ju faktiskt mer tid än jag gör hemma!

Markstabilisering för 700 nya lägenheter

Maskinstyrning för pålkranar används vid markstabilisering

Taktfast som de dånande hjärtslagen av en dinosaurie driver maskinens hejare betongpålarna i marken. Geidern är 22 meter, hejaren väger fem ton och faller 1,2 meter. Betongpålarna ser nästintill bräckliga ut när de ligger på marken och bågnar i terrängens ojämnheter. 

En efter en hissas de upp i pålkranens torn, riktas in i geidern med resoluta handgrepp runt maskinistens spakar.  Så hänger pålen nästintill apatisk i maskinen men när den sänks mot marken igen sker det varsamt och exakt på den plats som maskinens styrsystem programmerats för. Den första biten ner i den lermättade jorden går lätt. Efterhand blir friktionen större det hela går trögare.

Så börjar hammaren slå...
En ny längd skarvas till den första. Lerjorden vibrerar och dynträet, stötdämparen i änden på pålarna, börjar brinna av friktionen. För en ovan är hammarljudet nästintill smärtsamt. Men uppe i sin hytt försäkrar Henrik att han inte besväras.

- Det är faktiskt värre om man står en bit ifrån. Då studsar ljudet mot omgivningen och effekten blir att det förstärks. Själv hör jag det inte...

Avslappad i sin stol övervakar han vad som sker via MCP80-panelen där uppe i vänstra hörnet av hytten.

Platsen är Enköping och bostadsområdet Älvdansen. Här skall kommunen bygga 700 nya lägenheter, ett äldreboende och förskola. PEAB Grundläggning är med och gör markförberedelserna som bland annat innefattar pålning. Och det är här Henrik Bergman och hans pålkran försedd med 3D-maskinstyrningssystemet Leica iRP3 kommer in i bilden.

Projektet omfattar 214 betongpålar. Pålplanen med all information runt arbetet finns inmatad i panelen i Henriks maskin. Ingen manuell utsättning behövs och med de anvisningar som kommer upp på displayen lotsar Henrik sin maskin fram till varje punkt där en påle skall sättas. Dokumentationen av arbetet samlas också i systemet. För maskinisten blir vardagen i jobbet enklare. Han och maskinen blir ”självgående” och besparingen i tid och kostnader är betydande.

En hängiven pålkransförare

Bullseye-vyn guidar föraren att hitta korrekt position

Vill man få synpunkter från någon som har erfarenhet ”hands on” av att arbeta med maskinstyrd pålning är dalmasen Henrik Bergman rätt man att fråga. Han har kört pålkran i fjorton år.  Att han över huvud taget kom in i branschen tackar han sin svärfar Tommy för.  I sitt ”tidigare liv” körde Henrik lastbil men Tommy lockade in honom i det pålningsföretag han arbetade i på den tiden. Firman gick dock omkull och båda blev utan arbete.

Då fick Henrik anställning hos PEAB Grundläggning och nu var det HAN som fick över Tommy till sin nya arbetsgivare.
Resten är, som man säger, historia.

Hemma i Stora Skedvi äger Henrik Bergman en liten skogsgård. Där finns också familjen med två barn. På fritiden snickrar han gärna eller lägger tid i garaget där han har två veteranbilar av klass: en Ford -49 som han ställt ut och vunnit pris för på Elmia-mässan och en A-Ford från 1928. Bland tatueringarna på hans ena arm kan man till och med urskilja en hotrod-bil! Det är en dedikerad herre man har att göra med, när man står öga mot öga med pålkransförare Henrik Bergman!

Spara tid med hjälp av maskinstyrning, vid pålning under vatten

För två år sedan hade Peab Grundläggning ett uppdrag i hamnen i Hudiksvall. Det var i samband med det som Leica Geosystems försåg Henriks pålkran med maskinstyrningssystemet. Henrik, hans arbetskamrater och hans Junttan-maskin har sedan dess fungerat som referens och ”pilot” i utvecklingen av tekniken. Något han är mycket nöjd med:

- Alla har varit med och tänkt och tyckt kring systemet, säger han. - Och man har lyssnat på oss!

På det sättet har maskinstyrningssystemet utvecklats till ett ytterst kompetent hjälpmedel.

-Vi spar mycket tid och mycket pengar på att vi inte behöver ha utsättare med oss hela tiden. Skall man göra utsättningen manuellt kan det ta bortåt 30 minuter för varje påle. När vi jobbar i dag hinner vi med fem gånger så många.

Henrik berättar om det stora uppdraget man hade när man pålade vattenledningen till Lovön:

-Det var över en kilometer i vatten. Rörpålar, åttioåtta stycken i par, som ledningen skulle vila på. Vi jobbade tillsammans med dykare och där och då såg vi verkligen hur mycket tid vi kunde spara på att inte behöva vänta på utsättare för varje nytt moment!

Efter åren av arbete med Leicas maskinstyrningssystem i sin pålningsrigg har Henrik Bergman bara goda erfarenheter.

- Egentligen kan man inte önska sig bättre. Systemet är oslagbart, säger han. - Och det är väldigt lätt att anpassa sig till. Har man bara intresse av att underlätta arbetet och hålla ner kostnaderna och lite datorvana är det lätt att lära sig!

- Jag har inte haft några som helst problem att ”komma in i” Leicas maskinstyrningssystem. - Det håller vad det lovar och om firman köper en ny maskin i framtiden skall Leica iRP3-systemet definitivt finnas på plats, avslutar Henrik Bergman.

Huruvida Leica-panelen i så fall också kommer att få sällskap av en doftgran återstår att se!